torsdag 14 mars 2013

Första lämningen på dagis...

Jag har ju som ni redan vet, haft det sjukt jobbigt med att släppa Esther.
Det har varit en pina att förbereda inför förskolestarten men det har gått. Jag har gråtit mycket och jag har nästan känt mig sjuk av att behöva lämna ifrån mig henne.
Nu har stunden kommit och i måndags hade vi första inskolningsdagen. 
Jag har varit med på dagis i 3 hela dagar och i dag, på 4e dagen skulle jag lämna henne ensam.

Igår kväll pratade vi om att jag skulle gå och jobba idag och att hon skulle förstå att mamma skulle lämna kvar Esther själv med kompisarna och Jessica på dagis. Hon var med på notorna och nickade.

I morse följde jag med in, tog av henne kläderna, satte mig på knä och sa: - nu ska mamma gå. Jag kommer och hämtar dig om en stund igen. Får mamma en puss?och så fick jag en puss och sedan vinkade vi hej då.

Jag gick hem med brustet hjärta. Den här fasen i mitt liv är över. Den här fasen då det bara är jag&Esther. Nu är det en ny fas. Esther börjar bli stor, får kompisar och kan själv.

Jag grät när jag gick hem. Jag grät här hemma men försökte ändå sansa mig.
Efter 30 minuter ringde jag och frågade hur det gått och hon hade fortfarande inte gråtit.
En och en halvtimma senare ringde Tobias och hörde hur det gått och allt har gått bra hit in tills. Fortfarande inget gråt. 
GUD så skönt!

Det är klart att det kommer ett bakslag. I morgon eller i nästa vecka. Det är ju självklart. 
MEN det känns otroligt bra att hon är så tuff att hon vågar lita på sin fröken nu. 
Det känns faktiskt underbart i själen.

Nu längtar jag efter att få gå och hämta henne. Min lilla underbara lilla tösabit. Sötast i världen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar