torsdag 10 januari 2013

Det här med att gå omkring och vänta?

Jag svär, finns det något som kan irritera mig mer än att gå omkring och vänta på något eller någon..NEJ!
Svaret är kort och gott NEJ.
När man bokar en tid eller ett möte med en kompis/kollega/släkting..ja, you name it, då vill man ju att den andra personen ska hålla tiden som man själv håller den. 
Skulle det vara så att man är sen, då kan man för fan lyfta på pekfingret och slå in numret på displayen på telefonen och ringa och tala om detta då. Eller?

Det allra värsta jag vet är när jag kommer hem till någon annan, för att hämta upp och gå vidare och så är den här personen sen. Den här personen öppnar dörren och har just tvättat håret och har handduken lindad runt intelligentklotet.(det är då jag får tecknadefilmscenariot på näthinnan)Jag får lust att plocka fram stekpannan ur innerfickan på min lilla svarta skinnjacka och dunka den hårt i framskallen på personen i fråga.
Men det gör man ju inte...nä..det vore ju så fel...

Visst, jag är kanske tidsfascist, men jag blir väldigt lugn och behärskar mig bra också så länge jag bara blir meddelad. I tid alltså. Tack. Då kommer den sura lilla minen inte fram utan allt är i sin ordning.
Tyvärr känner jag för många som tillhör kategorin som tänker: äsch, hon kommer ju hit, hon får ta en kopp kaffe medan hon väntar.
Jag hatar ta en kopp kaffe när någon annan bestämmer när jag ska ta den där koppen kaffe, så då kommer istället min surkärringsmin fram. Det är då jag tänker: skyll dig själv din långsamma knöl.

Nåja,
Tobias säger alltid: 
-När ska du lära dig att folk är sådana, att folk fullkomligt skiter i andra. Det borde du också göra!
Men innerst inne i mitt lilla huvud vill jag gärna att folk ska ha vett och åtminstone bara meddela i tid.
Hur svårt kan det vara?

En annan femma är ju om personen totalt glömt bort mötet. Ja, då finns det ju inget man kan göra åt saken, för "shit happends" så är det ju. Man har ju rätt att glömma, men man har fan inte rätt att ödsla med någon annans tid på någon annans bekostnad. 

Nä, så fick jag det sagt. Vad skönt det känns.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar