onsdag 1 augusti 2012

Jobba eller vara hemma med sitt barn?

Nä,
den frågan är helt fel att ställa till mig, eftersom jag bara har ett svar på den frågan och kan nästan inte sätta mig in i det andra svaret.
Jag säger lätt och slätt: Vara hemma med sitt barn!

För min del skiter jag fullständigt i om jag så ska behöva leva på nudlar(vilket jag just nu och förhoppningsvis alltid ska slippa)och makaroner varje dag för att få vara hemma.
Jag tycker det finns en viss skyldighet till att ta sitt ansvar till att vara förälder.

Samhället har idag förändrat synen på hur man låter sina barn få växa upp.
Jag förmodar att det är kapitalismens del i det hela.
Man köper på sig dyra saker och ting, hus, båtar och sommarstugor för att man vill ha en typ av livskvalitet.
Visst, jag bor också i en bostadsrätt och det är inte billigt, speciellt när man bor i Stockholms nästan mest attraktiva statsdel. MEN, jag visste också vad jag gav mig in i när vi skaffade barn.

Vårt mål var att vara hemma med Esther så mycket det bara går, så länge arbetet tillåter och mer där till om chansen finns. Hade vi haft en hyresrätt skulle jag sagt upp mig, med förhoppning om återanställning, och varit hemma tills Snäckis var 3 år gammal.
Det var en självklarhet från min sida att vara hemma i 18 månader med mitt underbara ljuvliga lilla flickebarn. Alltså, jag har ju sex månader kvar!
Sådan är jag, så vill jag vara och jag vill bara att Esther ska få ha det så tryggt som möjligt.

Jag har många vänner och bekanta, som inte alls ser det här på samma sätt som jag gör OCH JAG RESPEKTERAR dem för detta. Vill de gå tillbaka och arbeta tidigare, så är detta inget som berör mig eller som jag över huvud taget lägger mig i, jag säger bara att jag aldrig skulle börja jobba om jag fick vara hemma med mitt barn.

Idag var jag uppe på mitt jobb och det var verkligen kul att träffa alla.
Jag har ett bra jobb på en bra arbetsplats med bra arbetskollegor MEN jag längtar inte efter att arbeta.
Jag känner mig så jäääävla lyckligt lottad som får vara hemmamamma med mitt barn.

Jag tar ett djupt andetag, drar in doften av min lilla flickas ljuvliga doft i nacken och slickar i mig söttman av det underbara livet jag har med henne...jag känner mig lycklig och det kan inte bli bättre...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar