måndag 21 november 2011

Behov?

Min man, sambo, ja mannen som är far till mitt barn...han, HAN har ständigt mat på huvudet.
Alltså,
vi snackar att ständigt tänka på mat.
Han kan stiga upp på måndagsmorgon och undra över vad vi ska ha för "GoMaad" på kommande fredagskväll?
Ehhhh,
om vi säger så här då; jag har alltså rätt stort sockerbehov men han har matbehov konstant.
Han är hungrig 24/7.

När man som tjej går och klämmer i sig en massa onödigt, får man ibland rätt dåligt samvete.
Man ska börja sitt nya liv, man ska leva sundare, man tar tag i en diet och man köper gymkort.
Börjar jeansen sitta åt för mycket, ja då är det minsann dax att ta tag i det hela med största möjliga tystnad. Man kniper ihop och bantar som en blådåre. Man springer ut och promenerar så snabbt att man skulle kunna tro att man har något uppstoppat i röven på en. Det ska svettas och jobbas. Det ska förbrännas och man ska känna att man varit duktig. Allt för att man ska komma i sina favvojeans utan att behöva få blåmärken på höften. Det är kvinnan i ett nötskal!
När mannen känner att det är sjukt jobbigt att behöva ta på sig de där jääääkligt tajta jeansen, eller om han får kommentaren: du, ska det verkligen vara så stora hål i skjortan mellan knapparna när du sitter ner, det är då de dödande orden slår en riktigt på käften:
-stumpan, ska vi åka till stan på lördag, käka en bit mat, ta en bira och såååå? Jag behöver även köpa ett par större jeans.

?

Var det så enkelt?
Är det så enkelt?
Varför lever inte jag i den där världen?
Vilken planet kommer han ifrån?
Varför cyklar jag så fel?
Är jorden platt eller rund?

Ärligt talat,
om jag ställer mig på vågen och den visar något fel i mina ögon, så ställer jag mig på den igen för att verkligen vara säker på att jag såg rätt. Det har hänt att jag flyttat ut vågen för att kolla om underlaget kunde förändra siffrorna. Jag väger mig alltid naken, möjligtvis i trosor.
När Tobias väger sig, kliver han rätt upp på vågen iförd i ALLA sina kläder.
Han tittar ner på siffrorna och säger glatt: -oooohh, va mööö mad de blivit på sista tiden..och så skrockskrattar han...
Det är då jag tittar på honom och undrar : Varför, varför , varför talar vi så olika språk?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar